Rumänien

Abstract

F öR att rätt fatta det svåra läge, Rumänien i våra dagar befinner sig uti, måste man komma ihåg huru landet under Balkankrigen och första världskriget genom en krass, egoistisk politik profiterade av sina grannars svårigheter. Denna politik hade helt naturligt alstrat revanschkänslor hos dessa. Rumänien kände sig till följd härav utsatt för ständigt tryck från Ungern, Ryssland och Bulgarien. De stora minoriteterna i de nyförvärvade områdena bidrogo till att komplicera läget, ehuru man dock under de sista åren före andra världskriget sökte -bland annat genom bestämmelser för skol-, kyrkooch kulturella förhållanden i övrigt samt även för de materiella betingelserna att ordna minoritetsproblemet så rättvist som möjligt. Det efter första världskriget uppbyggda säkerhetssystemet i form av ententer s. k. lilla ententen, Balkanententen, förbundet med Polen visade sig ej heller, allt eftersom det sattes på prov, vara av något värde. Samma var förhållandet med Englands våren 1939 med frikostig hand och självmant utlovade garanti för Rumäniens säkerhet och gränser. En kort återblick av händelserna från 1939 fram till det rysktyska krigets utbrott är kanske först på sin plats. Den länge hotfulla situationen fick sin första utlösning i början av sommaren 1940, då Stalin krävde åter Bessarabien samt dessutom Bukovina, som aldrig tillhört Ryssland; det sistnämnda som »ränta» på lånet av Bessarabien. Efter att ha rådfört sig med kronrådet, i vilket sitta politiska ledare, höga ämbetsmän m. fl., beslöt konung Carol att utan svärdsslag avstå från de av ryssarna fordrade provinserna. Tillsammans förlorade Rumänien härigenom omkring 50,000 kvadratkilometer och 3,465,000 invånare. Till tecken på landets sorg hissades flaggan på slottstaket