Morsgrisar och kärlekspiltar i barockens krigs och duellretorik – en studie i (o)manlighet

Unga lättkränkta ynglingar och pojkar med vapen i hand är i dag ett högaktuellt ämne. Så var fallet även i 1600-talets patriarkala hederskultur. Misogyna skymford saknades inte i 1600-talets duelljargong, men till skillnad från idag var anspelningar på pojkaktighet minst lika gångbara som skymford. Bland dessa intog morsgrisen en särställning. Men strider utkämpades också på andra slagfält än det militära under barocken. Ett sådant var kärleken, ofta skildrad som ett krig mellan könen. Här härskade en liten naken pojke eller pilt under namn av omväxlande Cupid, Astrild  och Amor som tyranniserade alla och envar med sin pil och båge och sina eldbloss. Vilka föreställningar om manlighet och omanlighet återspeglades i dessa motsägelsefulla pojkgestalter? Och vad låg det i pojkens föregivna karaktär som aktualiserade denna retorik av undergivenhet kontra tyrannisk allmakt? Det är ämnet för den här artikeln.