Att kuratera en kontext för en förskolepraktik i offentliga rum – En annan direkt demokrati uppstår

Denna artikel intresserar sig för hur förskolan skulle kunna erbjuda barn möjlighet att uttrycka sina angelägenheter om offentliga rum på offentliga platser. Teoretiskt är artikeln baserad på filosofen Isabelle Stengers diskussion kring behovet att skapa en annan vetenskap som aktivt deltar i att skapa ett demokratiskt hållbart samhälle, och på den ANT-inspirerade filosofen Annemarie Mols resonemang om empirisk filosofi i syfte att uppmärksamma hur olika praktiker skapar olika offentliga verkligheter. Artikeln visar hur forskare tillsammans med en liten grupp förskolebarn i åldrarna ett och ett halvt till tre år aktiverar offentliga platser såsom en buss, en tunnelbaneresa och en gång- och cykeltunnel i centrala Stockholm. I dessa empiriska aktiveringar uppstår nya offentliga praktiker som markerar en kollektivt deltagande sångpraktik på bussen, hur en kinestetisk praktik av direkt närvaro uppstår i tunnelbanan och där de förkroppsligade och sensoriska kontaktzonerna etableras genom en annan praktik av att läsa väglinjer.  ENGLISH ABSTRACT Curating a Context for a Preschool Practice in Public Spaces – Another Direct Democracy Emerges This article is interested in how the preschool practice could offer children the opportunity to express their concerns about public spaces in public places. Theoretically, the article is based on the philosopher Isabelle Stengers consideration of creating Another science which participates in creating a democratic sustainable society, and in the ANT-inspired philosopher Annemarie Mol’s reasoning about Empirical philosophy in order to pay attention to how different practices create different public realities. The article shows how a researcher together with a small group of preschool children aged one and a half to three years activate public places such as a bus, the underground metro and a walking and bicycle tunnel in the central of Stockholm, Sweden. In these empirical activations new public practices emerge which demark a collective participating singing practice on the bus, a kinesthetic practice of direct presence emerges in the underground metro and where the embodied and sensorial contact zones are established through another practice of reading road lines.