Konungarnas akademi

Det villrådiga samhället: Kungliga Vetenskapsakademiens politiska och ekonomiska ideologi, 1739–1792 Pub Date : 2020-12-07 DOI:10.21525/kriterium.27.e

Konungarnas akademi

{"title":"Konungarnas akademi","authors":"Konungarnas akademi","doi":"10.21525/kriterium.27.e","DOIUrl":null,"url":null,"abstract":"Detta kapitel kastar mer ljus över Vetenskapsakademiens politiska ideologi och hur närheten till makten färgade den genom att undersöka presidietalens framställningar av kungligheterna, i relation till relevanta politiska omständigheter. Kapitlet är kronologiskt strukturerat och uppdelat i två avsnitt, ett om frihetstiden och ett om den gustavianska tiden. Liksom sina föregångare använde sig 1700-talets regenter av sköna konster, litteratur och lärdom för att gestalta sina politiska målsättningar och sin furstliga auktoritet. Beskyddandet av vetenskaperna erbjöd inte bara en arena för symbolisk manifestation av den egna makten utan även ett sätt att vinna aktning.495 Vetenskapsakademien fick kunglig status genom Fredrik I:s stadfästelse av stadgarna 1741, men han fattade aldrig något tycke för sammanslutningen och saknade ett personligt förhållande till den. Akademien stod desto närmare hans efterträdare Adolf Fredrik och Gustav III, vilka till skillnad från honom tjänade som organisationens beskyddare och närvarade vid dess sammankomster. Den senare var inte heller främmande för att vid ett antal tillfällen blanda sig i Vetenskapsakademiens inre angelägenheter.496 Båda regenterna sällade sig till akademiens namnkunniga donatorer, som inbegrep prominenta politiker, ämbetsmän och näringsidkare som Carl Albrecht Rosenadler, hovintendenten Fredrik Sparre, Ostindiekompanidirektören Niclas Sahlgren samt Jonas Alströmer och hans söner Patrick och Clas.497","PeriodicalId":259307,"journal":{"name":"Det villrådiga samhället: Kungliga Vetenskapsakademiens politiska och ekonomiska ideologi, 1739–1792","volume":"26 1","pages":"0"},"PeriodicalIF":0.0000,"publicationDate":"2020-12-07","publicationTypes":"Journal Article","fieldsOfStudy":null,"isOpenAccess":false,"openAccessPdf":"","citationCount":"0","resultStr":null,"platform":"Semanticscholar","paperid":null,"PeriodicalName":"Det villrådiga samhället: Kungliga Vetenskapsakademiens politiska och ekonomiska ideologi, 1739–1792","FirstCategoryId":"1085","ListUrlMain":"https://doi.org/10.21525/kriterium.27.e","RegionNum":0,"RegionCategory":null,"ArticlePicture":[],"TitleCN":null,"AbstractTextCN":null,"PMCID":null,"EPubDate":"","PubModel":"","JCR":"","JCRName":"","Score":null,"Total":0}

引用次数: 0

Abstract

Detta kapitel kastar mer ljus över Vetenskapsakademiens politiska ideologi och hur närheten till makten färgade den genom att undersöka presidietalens framställningar av kungligheterna, i relation till relevanta politiska omständigheter. Kapitlet är kronologiskt strukturerat och uppdelat i två avsnitt, ett om frihetstiden och ett om den gustavianska tiden. Liksom sina föregångare använde sig 1700-talets regenter av sköna konster, litteratur och lärdom för att gestalta sina politiska målsättningar och sin furstliga auktoritet. Beskyddandet av vetenskaperna erbjöd inte bara en arena för symbolisk manifestation av den egna makten utan även ett sätt att vinna aktning.495 Vetenskapsakademien fick kunglig status genom Fredrik I:s stadfästelse av stadgarna 1741, men han fattade aldrig något tycke för sammanslutningen och saknade ett personligt förhållande till den. Akademien stod desto närmare hans efterträdare Adolf Fredrik och Gustav III, vilka till skillnad från honom tjänade som organisationens beskyddare och närvarade vid dess sammankomster. Den senare var inte heller främmande för att vid ett antal tillfällen blanda sig i Vetenskapsakademiens inre angelägenheter.496 Båda regenterna sällade sig till akademiens namnkunniga donatorer, som inbegrep prominenta politiker, ämbetsmän och näringsidkare som Carl Albrecht Rosenadler, hovintendenten Fredrik Sparre, Ostindiekompanidirektören Niclas Sahlgren samt Jonas Alströmer och hans söner Patrick och Clas.497

查看原文