Att söka efter den meningsskapande studenten

Abstract

I denna artikel analyseras vilket utrymme ges åt studenters personliga meningsgivande aktivitet i historieundervisning i de finländska läroplanerna för historia som nu är i kraft. Temat är relevant med tanke på att historia ofta nämns som ett skolämne där studenter processerar frågorna kring identitet, livssyn och värden. Forskningsfrågan är var och hur studenternas processerande av sitt personliga förhållande med historia hänvisas till i läroplanerna. Materialet utgörs av kapitlen på historia i läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen (2014) och för gymnasiet (2019) och bedömnings­kriterierna för slutbedömningen i den grundläggande utbildningen (2020). Metod är kvalitativ teoristyrd innehållsanalys. Resultatet är att studenters personliga menings­givande aktivitet bara hänvisas till i beskrivningen av historieundervisningens allmänna uppdrag och inlärningsmål och i bedömningskriterierna men inte i beskrivningen av historieundervisningens innehåll. Studenten som en meningsgivande aktör syns inte där undervisningens innehåll mest konkret utstakas; det betyder att där finns lite inspiration för historielärare att diskutera historiens personliga mening i klassrummet. Detta kan förklara varför finländska studenter har haft svårigheter att begripa, till exempel, varför frågor om historiska orättvisor kan upplevas som transgenerationellt relevanta och levande.