Bengt Nordberg 1936–2019

Professor emeritus Bengt Nordberg har avlidit 83 år gammal. Han var professor i sociolingvistik och verksam vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala. I Språk och stil har han medverkat såväl med artiklar om egen forskning som med recensioner av böcker och avhandlingar. Bengt Nordberg växte upp i Eskilstuna och kom i mitten av 1950-talet till Uppsala för att utbilda sig till svensklärare. Han tog sin fil.mag. 1961 och undervisade en tid på olika skolstadier i och omkring Uppsala. 1967 återupptog han studierna i nordiska språk vid Uppsala universitet och blev fil.lic. 1972. Han hade då redan varit med om att inrätta FUMS, en forskningsavdelning med inriktning mot modern svenska, och blev tidigt också dess föreståndare. Bengt Nordberg var under en period universitetslektor i Umeå och anställd vid Svenska språknämnden i Stockholm. Han återkom 1976 till FUMS och Institutionen för nordiska språk i Uppsala. Fyra år senare tillträdde han en HSFR-professur i sociolingvistik. Rådsprofessuren överfördes 1994 till Uppsala universitet. Där blev han kvar till sin pensionering 2001. Bengt Nordbergs forskningsintressen var mångskiftande och i ständig utveckling. Han inledde med stilistik och språkvård. Han blev sedan en av Sveriges främsta företrädare för den nya disciplinen sociolingvistik. Med stöd av dåvarande HSFR och andra fonder kom han under en lång följd av år att initiera och driva en rad uppmärksammade forskningsprojekt, som kom att göra FUMS till ett centrum för sociolingvistisk forskning i Norden. Eskilstunaspråkets sociala variation var ett återkommande tema i Bengt Nordbergs forskarliv. Det första stora talspråksprojekt som bedrevs vid FUMS gällde språket i Eskilstuna. Syftet med studien var att mot en social bakgrund beskriva ett mellansvenskt stadsspråk. Informella intervjuer spelades in, vilka omfattade uppåt en halv miljon ord. I det lediga och vardagliga talspråket gjorde han studier av morfologiska variationsmönster, av vokalsystemets utveckling liksom av olika sätt att uttrycka modalitet. Till Eskilstunaundersökningen återknöts också 29 år senare, då en uppföljningsstudie gjordes, vilket innebar att man kunde se hur talspråket förändrats mellan 1967 och 1996. En sådan jämförelse av förändringar i verklig tid är på många sätt unik och naturligtvis av stort forskningsintresse också i ett internationellt perspektiv. Bengt Nordberg skrev många artiklar, rapporter och böcker om sociolingvistik och sociolingvistiska metoder. I boken Det mångskiftande språket (1985) gav han en värdefull översikt över de första tio åren av sociolingvistisk