Vad händer efter döden?

Sverige beskrivs ibland som världens mest sekulariserade land, men det saknas forsk­ning om de trosföreställningar som eleverna faktiskt bär med sig in i religionskun­skapsundervisningen. Syftet med denna artikel är att undersöka ambivalens kring över­naturliga föreställningar hos unga svenskar, och att inleda ett samtal om hur religions­kunskapslärare kan överbrygga klyftan mellan elever som identifierar sig som religiösa respektive sekulära. Vi undersökte självrapporterade trosföreställningar i ett urval av 302 unga, urbana svenskar (16–25 år gamla), samt vad de tror händer efter döden och om de haft någon upplevelse som de tolkar i övernaturliga termer. Resultaten visar att en majoritet av dessa har någon slags tro på det övernaturliga. En femtedel av dem som avfärdade översinnliga krafter beskrev dock upplevelser som involverade just sådana. Denna ambivalens diskuteras utifrån kognitiv teori om den mänskliga benägenheten att attribuera agens till de avlidna, illustrerad genom experimentella studier om vad männi­skor säger kontra vad de intuitivt föreställer sig. Vi menar att sådan ambivalens kring det övernaturliga skapar utrymme för existentiella samtal mellan elever, där de både kan utforska sina personliga livsåskådningar och ges möjlighet att samtala över iden­titetsgränser. För att belysa vikten av att beskriva sekularitet som ett lika komplext fenomen som religiositet introducerar vi begreppet sekulär litteracitet. Syftet med en sådan omförhandling är att överbrygga den problematiska klyftan mellan Vi (som är sekulära) och De andra (som är religiösa), vilket också uttalas som mål i kursplanen för religionskunskapsämnet.