Det mellan-mänskliga: Om elevers historiska meningsskapande utifrån Arendts besöksmetafor och empati-i-historien

I historieundervisningen finns en didaktisk spänning. Ska det förflutna tolkas och förstås utifrån sina egna premisser genom historiskt tänkande som en kognitiv handling, eller bör aspekter av elevers känslor och reaktioner i nuet spela in? Syftet med artikeln är att utforska och fördjupa förståelsen av begreppet historisk empati genom att använda metaforen go visiting från Hannah Arendt, och med historisk spelfilm som didaktisk arena. Artikeln är av utforskande teoretisk karaktär med särskilt fokus på elevers meningsskapande. Abduktion som metod används för att låta empiriskt material och teori mötas och begreppet historisk empati utforskas och omtolkas genom att elevers erfarenheter av historiska spelfilmer analyseras med hjälp av besöksmetaforen i Arendts politiska filosofi. En slutsats är att personliga erfarenheter i elevers livsvärldar behöver ha sin plats i deras historiska meningsskapande och behöver vara i balans med den historieförståelse som krävs ur ett läroplansperspektiv. Poängen är att inte avfärda dessa personliga reaktioner och det historiska meningsskapande de innebär. Arendts besöks­metafor kan hjälpa till att göra det möjligt att omfamna och vårda den oundvikliga spän­ningen i historieundervisningen, i hur man hanterar relationen mellan dåtid och nutid.