Digitalization has led to an enormous increase in the teaching and learning materials that teachers have at their disposal. This article aims to shed light on the ways in which teachers make use of a professional online community to help them navigate in today’s complex landscape of educational resources. The article is based on an investigation of the entries and responses during two months in a participant-driven Facebook group for English teachers in Norway. Content analysis was used to identify patterns in the material. While entries covered many issues, the vast majority had to do with the selection and the use of teaching and learning materials. Most entries were requests for help and advice which, in most cases, received considerable response from fellow teachers by way of concrete tips as well as personal insights and experiences. In this way, the group conveys a sense of solidarity, collective responsibility and a low threshold for teachers to ask for help. However, the activity in the group reveals a propensity for “quick-fix” solutions for insecure and time-poor teachers. Thus, the results point to the need for more thorough education related to the choice and the use of educational resources and calls for teacher education and further education initiatives to provide this.
{"title":"Facebook as an arena for professional cooperation","authors":"R. Lund","doi":"10.5617/adno.9775","DOIUrl":"https://doi.org/10.5617/adno.9775","url":null,"abstract":"Digitalization has led to an enormous increase in the teaching and learning materials that teachers have at their disposal. This article aims to shed light on the ways in which teachers make use of a professional online community to help them navigate in today’s complex landscape of educational resources.\u0000The article is based on an investigation of the entries and responses during two months in a participant-driven Facebook group for English teachers in Norway. Content analysis was used to identify patterns in the material. While entries covered many issues, the vast majority had to do with the selection and the use of teaching and learning materials. Most entries were requests for help and advice which, in most cases, received considerable response from fellow teachers by way of concrete tips as well as personal insights and experiences. In this way, the group conveys a sense of solidarity, collective responsibility and a low threshold for teachers to ask for help. However, the activity in the group reveals a propensity for “quick-fix” solutions for insecure and time-poor teachers. Thus, the results point to the need for more thorough education related to the choice and the use of educational resources and calls for teacher education and further education initiatives to provide this.","PeriodicalId":33721,"journal":{"name":"Acta Didactica Norden","volume":null,"pages":null},"PeriodicalIF":0.0,"publicationDate":"2023-06-06","publicationTypes":"Journal Article","fieldsOfStudy":null,"isOpenAccess":false,"openAccessPdf":"","citationCount":null,"resultStr":null,"platform":"Semanticscholar","paperid":"45013655","PeriodicalName":null,"FirstCategoryId":null,"ListUrlMain":null,"RegionNum":0,"RegionCategory":"","ArticlePicture":[],"TitleCN":null,"AbstractTextCN":null,"PMCID":"","EPubDate":null,"PubModel":null,"JCR":null,"JCRName":null,"Score":null,"Total":0}
Denne studien hadde som mål å undersøke lærerstudenters (n = 40) oppfatninger av emosjonell støtte i lærer-elev interaksjoner, og å kartlegge hvordan deltakelse i en beskrivende observasjonsstudie med pre- og post-tester, i tillegg til en kort intervensjon, kan resultere i endringer i deres oppfatninger. Intervensjonen besto av instruksjon ved bruk av videoklipp av lærer-elev interaksjoner for å illustrere atferdsmarkører og indikatorer på kvalitet i emosjonell støtte. Dataene besto av de individuelle skåringsarkene fra før- og etterprøvene, observasjonsnotatene fra skåringen og transkripsjonen av en helgruppediskusjon holdt med lærerstudentene umiddelbart etter etterprøven. Resultatene viser at for både før- og etterprøvene ga den gjennomsnittlige lærerstudent skårer for kvaliteten på lærer-elev-interaksjonene når det gjelder dimensjonene positivt klima og hensyn til ungdomsperspektiver som var lavere enn masterkoden. Lærerstudentene hadde en tendens til å foreta negative justeringer av vurderingene sine under post-testen, noe som indikerte at de ble mer kritiske etter å ha observert atferdsmarkører for interaksjoner mellom lærer og elev av høy kvalitet. For dimensjonene positivt klima og lærersensitivitet var standardavvikene lavere på posttesten, noe som indikerer større konvergens blant lærerstudentene.
{"title":"Bruk av systematisk klasseromsobservasjon i lærerutdanningen: Kartlegging av endringer i lærerstudenters oppfatning av emosjonell støtte","authors":"S. M. Gamlem, Kim-Daniel Vattøy","doi":"10.5617/adno.9932","DOIUrl":"https://doi.org/10.5617/adno.9932","url":null,"abstract":"Denne studien hadde som mål å undersøke lærerstudenters (n = 40) oppfatninger av emosjonell støtte i lærer-elev interaksjoner, og å kartlegge hvordan deltakelse i en beskrivende observasjonsstudie med pre- og post-tester, i tillegg til en kort intervensjon, kan resultere i endringer i deres oppfatninger. Intervensjonen besto av instruksjon ved bruk av videoklipp av lærer-elev interaksjoner for å illustrere atferdsmarkører og indikatorer på kvalitet i emosjonell støtte. Dataene besto av de individuelle skåringsarkene fra før- og etterprøvene, observasjonsnotatene fra skåringen og transkripsjonen av en helgruppediskusjon holdt med lærerstudentene umiddelbart etter etterprøven. Resultatene viser at for både før- og etterprøvene ga den gjennomsnittlige lærerstudent skårer for kvaliteten på lærer-elev-interaksjonene når det gjelder dimensjonene positivt klima og hensyn til ungdomsperspektiver som var lavere enn masterkoden. Lærerstudentene hadde en tendens til å foreta negative justeringer av vurderingene sine under post-testen, noe som indikerte at de ble mer kritiske etter å ha observert atferdsmarkører for interaksjoner mellom lærer og elev av høy kvalitet. For dimensjonene positivt klima og lærersensitivitet var standardavvikene lavere på posttesten, noe som indikerer større konvergens blant lærerstudentene.","PeriodicalId":33721,"journal":{"name":"Acta Didactica Norden","volume":null,"pages":null},"PeriodicalIF":0.0,"publicationDate":"2023-06-01","publicationTypes":"Journal Article","fieldsOfStudy":null,"isOpenAccess":false,"openAccessPdf":"","citationCount":null,"resultStr":null,"platform":"Semanticscholar","paperid":"49028831","PeriodicalName":null,"FirstCategoryId":null,"ListUrlMain":null,"RegionNum":0,"RegionCategory":"","ArticlePicture":[],"TitleCN":null,"AbstractTextCN":null,"PMCID":"","EPubDate":null,"PubModel":null,"JCR":null,"JCRName":null,"Score":null,"Total":0}
Allt fler studier pekar på ungdomars pessimistiska sätt att se på samhället och framtiden. Denna studie undersöker 55 gymnasieelevers texter om frågor de själva ser som viktiga och deras syn på framtiden i förhållande till den valda frågan. I studien undersöks vilka teman som är särskilt framträdande, om eleverna har en optimistisk eller pessimistisk framtidssyn och vilka typer av disciplinära ansatser som eleverna använder sig av i sitt skrivande. Texten skulle enligt instruktion innehålla en nulägesbeskrivning, en förklaring till varför det ser ut som det gör, och en reflektion om framtiden. Texterna har skrivits anonymt och utan koppling till något särskilt skolämne. Fyra innehållsliga teman sticker ut som dominerande: (1) Mänskliga rättigheter (2) Miljöfrågor (3) Sociala relationer (4) Medicinska lösningar och kunskapsutveckling. 21 texter har en optimistisk syn på framtiden, 17 texter har en pessimistisk framtidssyn och resterande 17 uppvisar både ock, alternativt är svårbedömda. Texterna om mänskliga rättigheter skrevs företrädelsevis med samhällsvetenskaplig ansats, medan miljöfrågorna i hög grad hanterades utifrån humanistisk ansats. Det finns ett visst mönster i analysen som visar att texternas disciplinära ansatser påverkar huruvida eleverna uttrycker sig optimistiskt eller pessimistiskt inför framtiden. När eleverna får möjligheten att i skolan bearbeta en för dem angelägen fråga tenderar de att använda ett brett urval av disciplinära ansatser. Det föranleder en diskussion om huruvida den angelägna frågan kan, och ibland bör, lyftas ut ur sitt skolämnessammanhang för att möjliggöra för eleven att bearbeta frågan på nya sätt.
{"title":"Elevers angelägna frågor","authors":"Mikael Berg, Sara Irisdotter Aldenmyr","doi":"10.5617/adno.9199","DOIUrl":"https://doi.org/10.5617/adno.9199","url":null,"abstract":"Allt fler studier pekar på ungdomars pessimistiska sätt att se på samhället och framtiden. Denna studie undersöker 55 gymnasieelevers texter om frågor de själva ser som viktiga och deras syn på framtiden i förhållande till den valda frågan. I studien undersöks vilka teman som är särskilt framträdande, om eleverna har en optimistisk eller pessimistisk framtidssyn och vilka typer av disciplinära ansatser som eleverna använder sig av i sitt skrivande. Texten skulle enligt instruktion innehålla en nulägesbeskrivning, en förklaring till varför det ser ut som det gör, och en reflektion om framtiden. Texterna har skrivits anonymt och utan koppling till något särskilt skolämne. Fyra innehållsliga teman sticker ut som dominerande: (1) Mänskliga rättigheter (2) Miljöfrågor (3) Sociala relationer (4) Medicinska lösningar och kunskapsutveckling. 21 texter har en optimistisk syn på framtiden, 17 texter har en pessimistisk framtidssyn och resterande 17 uppvisar både ock, alternativt är svårbedömda. Texterna om mänskliga rättigheter skrevs företrädelsevis med samhällsvetenskaplig ansats, medan miljöfrågorna i hög grad hanterades utifrån humanistisk ansats. Det finns ett visst mönster i analysen som visar att texternas disciplinära ansatser påverkar huruvida eleverna uttrycker sig optimistiskt eller pessimistiskt inför framtiden. När eleverna får möjligheten att i skolan bearbeta en för dem angelägen fråga tenderar de att använda ett brett urval av disciplinära ansatser. Det föranleder en diskussion om huruvida den angelägna frågan kan, och ibland bör, lyftas ut ur sitt skolämnessammanhang för att möjliggöra för eleven att bearbeta frågan på nya sätt.","PeriodicalId":33721,"journal":{"name":"Acta Didactica Norden","volume":null,"pages":null},"PeriodicalIF":0.0,"publicationDate":"2023-05-22","publicationTypes":"Journal Article","fieldsOfStudy":null,"isOpenAccess":false,"openAccessPdf":"","citationCount":null,"resultStr":null,"platform":"Semanticscholar","paperid":"49494037","PeriodicalName":null,"FirstCategoryId":null,"ListUrlMain":null,"RegionNum":0,"RegionCategory":"","ArticlePicture":[],"TitleCN":null,"AbstractTextCN":null,"PMCID":"","EPubDate":null,"PubModel":null,"JCR":null,"JCRName":null,"Score":null,"Total":0}
Contributing to secondary students’ perspective-taking is one of the main purposes of social science education in school, closely related to the democratic mandate. Previous literature has distinguished between interpersonal and academic perspective-taking, both deriving from theories on social perspective-taking (Gehlbach et al., 2012; Sandahl, 2020). The purpose of this article is to argue for and discuss a framework for facilitating academic perspective-taking in secondary social science education. The framework combines an existing model of perspective-taking with recent deliberative and agonistic democratic theory to integrate disciplinary perspectives, students’ perspectives and perspectives from broader social and political debates and processes. In presenting the framework, I argue that and discuss how perspectives from deliberative and agonistic theory can contribute to and have different implications for social science classroom practice in secondary school. To contribute with practical implications of the article’s theoretical contributions to social science didactics research, I outline some didactic opportunities for working with perspective-taking, focusing on the specific purpose of the activity.
促进中学生的换位思考是学校社会科学教育的主要目的之一，与民主授权密切相关。以前的文献已经区分了人际换位思考和学术换位思考，两者都源于社会换位思考的理论(Gehlbach et al.， 2012;Sandahl, 2020)。本文的目的是论证和讨论促进中学社会科学教育中学术观点采纳的框架。该框架将现有的观点采纳模型与最近的审议和竞争民主理论相结合，以整合学科观点、学生观点以及来自更广泛的社会和政治辩论和过程的观点。在提出这个框架时，我论证并讨论了审议和竞争理论的观点如何有助于中学社会科学课堂实践，并对其产生不同的影响。为了将本文的理论贡献用于社会科学教学研究的实际意义，我概述了一些使用换位思考的教学机会，重点是活动的具体目的。
{"title":"Suggesting a framework for students’ academic perspective-taking in secondary social science education","authors":"Nora Mathe","doi":"10.5617/adno.9202","DOIUrl":"https://doi.org/10.5617/adno.9202","url":null,"abstract":"Contributing to secondary students’ perspective-taking is one of the main purposes of social science education in school, closely related to the democratic mandate. Previous literature has distinguished between interpersonal and academic perspective-taking, both deriving from theories on social perspective-taking (Gehlbach et al., 2012; Sandahl, 2020). The purpose of this article is to argue for and discuss a framework for facilitating academic perspective-taking in secondary social science education. The framework combines an existing model of perspective-taking with recent deliberative and agonistic democratic theory to integrate disciplinary perspectives, students’ perspectives and perspectives from broader social and political debates and processes. In presenting the framework, I argue that and discuss how perspectives from deliberative and agonistic theory can contribute to and have different implications for social science classroom practice in secondary school. To contribute with practical implications of the article’s theoretical contributions to social science didactics research, I outline some didactic opportunities for working with perspective-taking, focusing on the specific purpose of the activity.","PeriodicalId":33721,"journal":{"name":"Acta Didactica Norden","volume":null,"pages":null},"PeriodicalIF":0.0,"publicationDate":"2023-05-22","publicationTypes":"Journal Article","fieldsOfStudy":null,"isOpenAccess":false,"openAccessPdf":"","citationCount":null,"resultStr":null,"platform":"Semanticscholar","paperid":"45606673","PeriodicalName":null,"FirstCategoryId":null,"ListUrlMain":null,"RegionNum":0,"RegionCategory":"","ArticlePicture":[],"TitleCN":null,"AbstractTextCN":null,"PMCID":"","EPubDate":null,"PubModel":null,"JCR":null,"JCRName":null,"Score":null,"Total":0}
I denna artikel analyseras vilket utrymme ges åt studenters personliga meningsgivande aktivitet i historieundervisning i de finländska läroplanerna för historia som nu är i kraft. Temat är relevant med tanke på att historia ofta nämns som ett skolämne där studenter processerar frågorna kring identitet, livssyn och värden. Forskningsfrågan är var och hur studenternas processerande av sitt personliga förhållande med historia hänvisas till i läroplanerna. Materialet utgörs av kapitlen på historia i läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen (2014) och för gymnasiet (2019) och bedömningskriterierna för slutbedömningen i den grundläggande utbildningen (2020). Metod är kvalitativ teoristyrd innehållsanalys. Resultatet är att studenters personliga meningsgivande aktivitet bara hänvisas till i beskrivningen av historieundervisningens allmänna uppdrag och inlärningsmål och i bedömningskriterierna men inte i beskrivningen av historieundervisningens innehåll. Studenten som en meningsgivande aktör syns inte där undervisningens innehåll mest konkret utstakas; det betyder att där finns lite inspiration för historielärare att diskutera historiens personliga mening i klassrummet. Detta kan förklara varför finländska studenter har haft svårigheter att begripa, till exempel, varför frågor om historiska orättvisor kan upplevas som transgenerationellt relevanta och levande.
{"title":"Att söka efter den meningsskapande studenten","authors":"Jan Löfström","doi":"10.5617/adno.9212","DOIUrl":"https://doi.org/10.5617/adno.9212","url":null,"abstract":"I denna artikel analyseras vilket utrymme ges åt studenters personliga meningsgivande aktivitet i historieundervisning i de finländska läroplanerna för historia som nu är i kraft. Temat är relevant med tanke på att historia ofta nämns som ett skolämne där studenter processerar frågorna kring identitet, livssyn och värden. Forskningsfrågan är var och hur studenternas processerande av sitt personliga förhållande med historia hänvisas till i läroplanerna. Materialet utgörs av kapitlen på historia i läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen (2014) och för gymnasiet (2019) och bedömningskriterierna för slutbedömningen i den grundläggande utbildningen (2020). Metod är kvalitativ teoristyrd innehållsanalys. Resultatet är att studenters personliga meningsgivande aktivitet bara hänvisas till i beskrivningen av historieundervisningens allmänna uppdrag och inlärningsmål och i bedömningskriterierna men inte i beskrivningen av historieundervisningens innehåll. Studenten som en meningsgivande aktör syns inte där undervisningens innehåll mest konkret utstakas; det betyder att där finns lite inspiration för historielärare att diskutera historiens personliga mening i klassrummet. Detta kan förklara varför finländska studenter har haft svårigheter att begripa, till exempel, varför frågor om historiska orättvisor kan upplevas som transgenerationellt relevanta och levande.","PeriodicalId":33721,"journal":{"name":"Acta Didactica Norden","volume":null,"pages":null},"PeriodicalIF":0.0,"publicationDate":"2023-05-22","publicationTypes":"Journal Article","fieldsOfStudy":null,"isOpenAccess":false,"openAccessPdf":"","citationCount":null,"resultStr":null,"platform":"Semanticscholar","paperid":"43772831","PeriodicalName":null,"FirstCategoryId":null,"ListUrlMain":null,"RegionNum":0,"RegionCategory":"","ArticlePicture":[],"TitleCN":null,"AbstractTextCN":null,"PMCID":"","EPubDate":null,"PubModel":null,"JCR":null,"JCRName":null,"Score":null,"Total":0}
Ferdigheiter i samfunnskunnskapsemne skal setje elevar i stand til å delta i samfunnet på like vilkår, men vi veit lite om korleis dette skjer i praksis. For å skaffe meir inngåande kunnskap om ulikskap i ferdigheitstileigning har eg med inspirasjon frå Bourdieu (1985, 1977) sitt teoritilfang om sosial klasse og kulturell kapital og Barton (2015) intervjua elevar om fem undervisingssituasjonar eg har observert dei i. To oppgåvetypar viste seg særleg relevante for å få fram ferdigheiter: klasseromsdiskusjonar og drøftingsoppgåver. Problemstillinga er: Har elevar med ulik sosial klassebakgrunn ulik oppleving og verdsetjing av samfunnsfaglege ferdigheiter? Middelklasseelevar sine opplevingar av ferdigheiter til å skrive drøftingsoppgåver verka meir prosessorienterte ved at drøfting handla om å utforske ulike sider av ei sak. Samanlikna var arbeidarklasseelevane meir resultatorienterte og opptatte av å skrive korrekt faktainnhald. Når det kom til klasseromsdiskusjonar, opplevde middelklasseelevane desse som interessante der deltaking handla om å utforske og lære i samtale med andre. Samanlikna opplevde arbeidarklasseelevane oftare deltaking som stressande, og om å presentere rett svar. Desse skilja blir relaterte til kunnskapskulturelle forventingar om danning som i hovudsak middelklasseelevane oppfattar. I tillegg fortel middelklasseelevane at dei får betre karakterar enn arbeidarklasseelevane som fokuserer på fullføring av skulefaget. I tråd med Bourdieu og Passeron (1990) fortel middelklasseelevane om korleis dei lærer ferdigheiter heime, og verkar ha ein meir omfattande læringsprosess enn arbeidarklasseelevane. Vidare forsking bør tydeleggjere kva ferdigheiter er og utvikle undervisinga for studie-, yrkes- og samfunnsdeltaking.
{"title":"Elevar sine opplevingar og bruk av ferdigheiter i samfunnskunnskap","authors":"Tom Eide","doi":"10.5617/adno.9226","DOIUrl":"https://doi.org/10.5617/adno.9226","url":null,"abstract":"Ferdigheiter i samfunnskunnskapsemne skal setje elevar i stand til å delta i samfunnet på like vilkår, men vi veit lite om korleis dette skjer i praksis. For å skaffe meir inngåande kunnskap om ulikskap i ferdigheitstileigning har eg med inspirasjon frå Bourdieu (1985, 1977) sitt teoritilfang om sosial klasse og kulturell kapital og Barton (2015) intervjua elevar om fem undervisingssituasjonar eg har observert dei i. To oppgåvetypar viste seg særleg relevante for å få fram ferdigheiter: klasseromsdiskusjonar og drøftingsoppgåver. Problemstillinga er: Har elevar med ulik sosial klassebakgrunn ulik oppleving og verdsetjing av samfunnsfaglege ferdigheiter?\u0000Middelklasseelevar sine opplevingar av ferdigheiter til å skrive drøftingsoppgåver verka meir prosessorienterte ved at drøfting handla om å utforske ulike sider av ei sak. Samanlikna var arbeidarklasseelevane meir resultatorienterte og opptatte av å skrive korrekt faktainnhald. Når det kom til klasseromsdiskusjonar, opplevde middelklasseelevane desse som interessante der deltaking handla om å utforske og lære i samtale med andre. Samanlikna opplevde arbeidarklasseelevane oftare deltaking som stressande, og om å presentere rett svar. Desse skilja blir relaterte til kunnskapskulturelle forventingar om danning som i hovudsak middelklasseelevane oppfattar. I tillegg fortel middelklasseelevane at dei får betre karakterar enn arbeidarklasseelevane som fokuserer på fullføring av skulefaget. I tråd med Bourdieu og Passeron (1990) fortel middelklasseelevane om korleis dei lærer ferdigheiter heime, og verkar ha ein meir omfattande læringsprosess enn arbeidarklasseelevane.\u0000Vidare forsking bør tydeleggjere kva ferdigheiter er og utvikle undervisinga for studie-, yrkes- og samfunnsdeltaking.","PeriodicalId":33721,"journal":{"name":"Acta Didactica Norden","volume":null,"pages":null},"PeriodicalIF":0.0,"publicationDate":"2023-05-22","publicationTypes":"Journal Article","fieldsOfStudy":null,"isOpenAccess":false,"openAccessPdf":"","citationCount":null,"resultStr":null,"platform":"Semanticscholar","paperid":"47717868","PeriodicalName":null,"FirstCategoryId":null,"ListUrlMain":null,"RegionNum":0,"RegionCategory":"","ArticlePicture":[],"TitleCN":null,"AbstractTextCN":null,"PMCID":"","EPubDate":null,"PubModel":null,"JCR":null,"JCRName":null,"Score":null,"Total":0}
{"title":"The student as the subject in social studies and the potential of social studies in students’ lives","authors":"Maria Olson, Nora Mathe","doi":"10.5617/adno.10211","DOIUrl":"https://doi.org/10.5617/adno.10211","url":null,"abstract":"Redaksjonelt","PeriodicalId":33721,"journal":{"name":"Acta Didactica Norden","volume":null,"pages":null},"PeriodicalIF":0.0,"publicationDate":"2023-05-22","publicationTypes":"Journal Article","fieldsOfStudy":null,"isOpenAccess":false,"openAccessPdf":"","citationCount":null,"resultStr":null,"platform":"Semanticscholar","paperid":"46693304","PeriodicalName":null,"FirstCategoryId":null,"ListUrlMain":null,"RegionNum":0,"RegionCategory":"","ArticlePicture":[],"TitleCN":null,"AbstractTextCN":null,"PMCID":"","EPubDate":null,"PubModel":null,"JCR":null,"JCRName":null,"Score":null,"Total":0}
Migration är en av vår tids stora samhällsfrågor och ett aktuellt kunskapsområde i skolans samhällsorienterande (SO) ämnen i Sverige och i övriga länder i Norden. Tidigare forskning visar att det kan vara svårt att undervisa om migration eftersom innehållet berör elevers liv och sammansatta aspekter av kunskaper och värden i flera skolämnen. Detta skapar frågor om undervisningens möjligheter att bidra till elevers förståelse om sig själva och sin omvärld. Utifrån en analys av ämnesövergripande undervisning om migration för 10–12-åriga elever i Sverige, diskuteras migrationsbiografiers potential som didaktisk strategi i SO-undervisningen på mellanstadiet. Undervisningen utgår från en konkretisering av migration i migrationsbiografier, vilka utformats som berättelser om personer som migrerat. Undervisningen har testats i tre klasser och de observerade lektionerna har ljudinspelats och analyserats med avstamp i Wolfgang Klafkis bildningsperspektiv och ramats in av modellen för didaktisk rekonstruktion. Resultaten visar hur migrationsbiografier kan vara relevanta ur såväl innehållsperspektiv som ur mellanstadieelevers perspektiv. Biografierna möjliggjorde elevers begreppsliga utveckling genom berättelser och övningar vilka vidgade och fördjupade deras förståelse för migration. Tidigare forskning har visat hur elevers begreppsliga förändring sker gradvis i SO-ämnena och denna studies resultat är i linje med det. Studiens särskilda bidrag stärker tidigare forskning genom att empiriskt visa hur elever skapar inferenser som slutsatser dragna utifrån aktiverad förförståelse och det sammanhang som undervisningsinnehållet erbjuder. Dessutom visas hur elevers möte med biografiernas berättelser om migration ger utrymme för både kunskaper, värden och känslor. Detta har relevans för hur elever förstår fenomenet migration och ges möjlighet att inlevelsefullt relatera frågor som rör migration till sitt eget liv.
{"title":"Migrationsbiografiers didaktiska potential","authors":"Sara Blanck","doi":"10.5617/adno.9215","DOIUrl":"https://doi.org/10.5617/adno.9215","url":null,"abstract":"Migration är en av vår tids stora samhällsfrågor och ett aktuellt kunskapsområde i skolans samhällsorienterande (SO) ämnen i Sverige och i övriga länder i Norden. Tidigare forskning visar att det kan vara svårt att undervisa om migration eftersom innehållet berör elevers liv och sammansatta aspekter av kunskaper och värden i flera skolämnen. Detta skapar frågor om undervisningens möjligheter att bidra till elevers förståelse om sig själva och sin omvärld. Utifrån en analys av ämnesövergripande undervisning om migration för 10–12-åriga elever i Sverige, diskuteras migrationsbiografiers potential som didaktisk strategi i SO-undervisningen på mellanstadiet. Undervisningen utgår från en konkretisering av migration i migrationsbiografier, vilka utformats som berättelser om personer som migrerat. Undervisningen har testats i tre klasser och de observerade lektionerna har ljudinspelats och analyserats med avstamp i Wolfgang Klafkis bildningsperspektiv och ramats in av modellen för didaktisk rekonstruktion.\u0000Resultaten visar hur migrationsbiografier kan vara relevanta ur såväl innehållsperspektiv som ur mellanstadieelevers perspektiv. Biografierna möjliggjorde elevers begreppsliga utveckling genom berättelser och övningar vilka vidgade och fördjupade deras förståelse för migration. Tidigare forskning har visat hur elevers begreppsliga förändring sker gradvis i SO-ämnena och denna studies resultat är i linje med det. Studiens särskilda bidrag stärker tidigare forskning genom att empiriskt visa hur elever skapar inferenser som slutsatser dragna utifrån aktiverad förförståelse och det sammanhang som undervisningsinnehållet erbjuder. Dessutom visas hur elevers möte med biografiernas berättelser om migration ger utrymme för både kunskaper, värden och känslor. Detta har relevans för hur elever förstår fenomenet migration och ges möjlighet att inlevelsefullt relatera frågor som rör migration till sitt eget liv.","PeriodicalId":33721,"journal":{"name":"Acta Didactica Norden","volume":null,"pages":null},"PeriodicalIF":0.0,"publicationDate":"2023-05-22","publicationTypes":"Journal Article","fieldsOfStudy":null,"isOpenAccess":false,"openAccessPdf":"","citationCount":null,"resultStr":null,"platform":"Semanticscholar","paperid":"46064337","PeriodicalName":null,"FirstCategoryId":null,"ListUrlMain":null,"RegionNum":0,"RegionCategory":"","ArticlePicture":[],"TitleCN":null,"AbstractTextCN":null,"PMCID":"","EPubDate":null,"PubModel":null,"JCR":null,"JCRName":null,"Score":null,"Total":0}
Artikeln behandlar religionskunskapsämnets potential att kunna bidra till utvecklingen av elevens kritiska omdömesförmåga. Syftet är tvåfaldigt: 1) att diskutera omdömesförmågans roll i relation till religionskunskapsundervisning (RE) utifrån två dominerande trender i religionsdidaktisk forskning och teori, samt utifrån tidigare forskning om etikundervisning, samt 2) att med utgångspunkt i den ovanstående diskussionen skissera en narrativ ansats till RE, där tankefigurer och analysredskap hämtade från narrativ teori och analys föreslås kunna främja utvecklingen av elevers kritiska omdömesförmåga. Artikeln är av teoretiskt utredande karaktär. Den inleds med en diskussion om religionsämnets karaktär i den svenska skolkontexten, för att därefter övergå till en granskning av tidigare forskning om etikundervisning, Jacksons tolkande ansats till RE samt ansatsen om undervisning för religiös litteracitet. För utvecklingen av den narrativa ansatsen hämtas teoretisk inspiration främst från Benhabibs narrativa modell för förståelsen av kulturer, handlingar och identitet, Arendts förståelse av politiska fenomen som konstituerade genom en pluralitet av perspektiv, samt från Arendts modell av omdömet som ett ”utvidgat tänkande”. Resonemangen om det utvidgade tänkandet fördjupas med hjälp av de politiska filosoferna Young och Stone-Mediatore. I artikelns avslutande resonemang introduceras analytiska begrepp från Stone-Mediatores narrativa teori, med vars hjälp personliga erfarenhetsbaserade berättelser kan relateras till religionernas ”stora berättelser”, samt redskap för att kunna identifiera sådana berättelser som i särskilt hög grad kan bidra till fortsatta diskussioner och ”utvidgat tänkande”. Slutsatsen är att en narrativ ansats förefaller ha potential att utveckla elevens omdömesbildning, men att detta behöver utforskas vidare inom ramen för praktiknära forskning.
{"title":"Vem är du, vem är jag och hur kan jag värdera när våra världar möts?","authors":"Gull Törnegren","doi":"10.5617/adno.9225","DOIUrl":"https://doi.org/10.5617/adno.9225","url":null,"abstract":"Artikeln behandlar religionskunskapsämnets potential att kunna bidra till utvecklingen av elevens kritiska omdömesförmåga. Syftet är tvåfaldigt: 1) att diskutera omdömesförmågans roll i relation till religionskunskapsundervisning (RE) utifrån två dominerande trender i religionsdidaktisk forskning och teori, samt utifrån tidigare forskning om etikundervisning, samt 2) att med utgångspunkt i den ovanstående diskussionen skissera en narrativ ansats till RE, där tankefigurer och analysredskap hämtade från narrativ teori och analys föreslås kunna främja utvecklingen av elevers kritiska omdömesförmåga.\u0000Artikeln är av teoretiskt utredande karaktär. Den inleds med en diskussion om religionsämnets karaktär i den svenska skolkontexten, för att därefter övergå till en granskning av tidigare forskning om etikundervisning, Jacksons tolkande ansats till RE samt ansatsen om undervisning för religiös litteracitet.\u0000För utvecklingen av den narrativa ansatsen hämtas teoretisk inspiration främst från Benhabibs narrativa modell för förståelsen av kulturer, handlingar och identitet, Arendts förståelse av politiska fenomen som konstituerade genom en pluralitet av perspektiv, samt från Arendts modell av omdömet som ett ”utvidgat tänkande”. Resonemangen om det utvidgade tänkandet fördjupas med hjälp av de politiska filosoferna Young och Stone-Mediatore. I artikelns avslutande resonemang introduceras analytiska begrepp från Stone-Mediatores narrativa teori, med vars hjälp personliga erfarenhetsbaserade berättelser kan relateras till religionernas ”stora berättelser”, samt redskap för att kunna identifiera sådana berättelser som i särskilt hög grad kan bidra till fortsatta diskussioner och ”utvidgat tänkande”. Slutsatsen är att en narrativ ansats förefaller ha potential att utveckla elevens omdömesbildning, men att detta behöver utforskas vidare inom ramen för praktiknära forskning.","PeriodicalId":33721,"journal":{"name":"Acta Didactica Norden","volume":null,"pages":null},"PeriodicalIF":0.0,"publicationDate":"2023-05-22","publicationTypes":"Journal Article","fieldsOfStudy":null,"isOpenAccess":false,"openAccessPdf":"","citationCount":null,"resultStr":null,"platform":"Semanticscholar","paperid":"44088851","PeriodicalName":null,"FirstCategoryId":null,"ListUrlMain":null,"RegionNum":0,"RegionCategory":"","ArticlePicture":[],"TitleCN":null,"AbstractTextCN":null,"PMCID":"","EPubDate":null,"PubModel":null,"JCR":null,"JCRName":null,"Score":null,"Total":0}
京公网安备 11010802042870号
京ICP备2023020795号-1
扫码关注我们
求助内容：
应助结果提醒方式：